Deutschland über alles!

Tyskarna är de okrönta kungarna i dubbning. Denna dubbningen är riktigt bra tycker jag, nästan så att jag skulle kunna se hela filmen med den dubbningen. Jag kanske är galen som vill uppleva en film ur ett annat perspektiv än originalspråket. En gång såg jag Terminator 3 dubbad till tyska, vilken underbar upplevelse. Arnold har ju en österrikisk accent i sin engelska och den gör honom stel, i dubbningen har dom på nåt vis lyckats få hans repliker att låta som om det är en accent på tyskan. Hur har man kunnat lyckats med det??

Jag borde nog gå och lägga mig nu men frågan kliar i mitt huvud...

Jag drömmer om en vit jul, men litegrann är det som om man inte vågar drömma ens för likt nyår, valborg, midsommar, allhelgonna etc. etc. är firandet förknippat med alkohol. Tror inte många faktiskt funderar på det att för många är julen ett rent helvete. Och det handlar inte bara om barn till alkoholister som längtar till vardagen då föräldrarna är som vanligt och inte påverkade av alkohol. Barn far nog illa av att se sina föräldrar påverkade.
Media pumpar oss fulla med alkohol propaganda dagligen med snapstester och vilket vin man kan dricka till vad. Varför inte bara nöja sig med zeunerts julmust som är troligen världens godaste julmust tillräckligt god åt den kräsnaste av finsmakare.

Gå in på IOGT´s kampanj och läs mer, nästa år kanske du vågar gå emot strömmen.
http://kampanj.iogt.se/sv/om_vit_jul/

Skönaste låten just nu

Titta synthkillen i denna film,
blir riktigt skön mot slutet...

Som ett slag i "fejjan"

Jag fick just veta att jag skrivit på ett kontrakt som gör att facebook äger allt jag skriver och alla mina bilder. Det känns ju helt jävla absurt nu när man tänker efter. Kan man verkligen binda sig till nåt så genom att kryssa i en liten checkbox. Facebook´s avtal som ska vara 13 sidor långt skulle jag vilja jämföra med det avtal som Faust fick skriva på med Mefistofeles. Detta är verklighetens sälja sin själ, djävulen finns alltså.
Extra säker kan vi vara nu när microsoft pumpar in pengar i Facebook.

God help us all!

Läs mer: http://www.expressen.se/nyheter/1.808398/facebook-ar-inte-gratis

Apple våldtar mig återigen!

Jag har varit med ganska länge inom macintosh. Jag lärde känna datorer först på en Macintosh classic. Några utav de bästa dataspelen jag någonsin spelat har jag spelat på en sådan maskin.
Därefter har min familj haft G3 och slutligen G4. Nu har jag köpt min första egna mac för ungefär samma summa som man köper en begagnad bil för.
Problemet är att jag ständigt känner mig våldtagen utav apple. För att storleken på macbooken är så liten som den är vart apple tvungen att konstruera en egen DVI port, såkallad miniDVI.
För att använda en annan skärm så som tv eller en dataprojektor måste man alltså ha en adapter. Den kostar 245 spänn och är plastig som fasen ser ut att ha kostat 2 spänn att tillverka. Den följer inte med i köpet. Det är första våldtäkten. Jag har varit nöjd genom åren med macarnas driftsäkerhet. Men på senare år har apple allt mer börjat likna microsoft med sina kopieringssäkerhets fasoner. Jag talar om DVD-spelaren i min macbook som är hör och häpna inte regionsfri, det sitter en mjukvara på den som gör att man kan bestämma region 5 ggr sedan är den låst till det man väljer sist. Man kan låsa upp den fyra ggr hos en återförsäljare. Vafan är de för jävla sätt??!!! Man köper en dator som kostar dubbelt så mkt som konkurrentens och vad får man för de? Bara att böja sig fram och tacka och ta emot.

Är så jävla besviken!

Sitter och filar på mitt specialarbete om Tom Waits, känner mig kluven för jag vill ena sidan album för album förklara vad som hände i hans liv när albumet gavs ut. Och andra sidan vill jag bara avbilda atmosfärerna låt för låt. Det gömmer sig en otrolig berättarteknik i hans texter. Texterna är oerhört välskrivna och det finns alltid en Waits låt för vilken dag man än går igenom. Idag är den låten lost In the Harbour.

Det är för mycket just nu och mina förväntningar på mig själv är alldeles för stora. Visade upp en arbetskopia av videokonstverket jag gör just nu. Det är en smutsig skildring av mänskligt lidande. Kanske är jag lite inspirerad utav Herzogs natursyn och Roy Anderssons människosyn.
Det är som om ingen kan relatera, någon borde ju försöka att ta till sig det. Man har ju trots allt valt konstgruppen utav ett eget intresse eller visste man kanske inte bättre?
Det är svidande kritik jag nu spyr ur mig. Men jag bryr mig inte heller, filmen är inte ens hälften så provokativ som jag velat.
Det finns mycket lite äckel, alldeles för lite, ingen panik, har inte lyckats fånga känslan utav att revbenen i bröstkorgen ska kollapsa. Jag har misslyckats.

Sjukdomen

Jag har en sjukdom, jag vet inte vad det är eller om det är flera sjukdomar. Har haft förkylningssymtom i mer än en vecka. Till en början var hostan värst den gjorde att jag sov dåligt. Fick host medicin för den och blev bättre efter det. i morse när jag klev upp hade jag yrsel. Inte lite heller de var knappt att jag kunde stå på benen. Aldrig har jag upplevt något sådant tidigare. Så jag bestämde mig för att träffa en läkare eller åtminstone någon som kan lyssna med stetoskop osv. Få valuta för pengarna om man säger så. Efter att vilat ett par timmar begav jag mig på vingliga ben till vårdcentralen. Väl där får jag höra att ingen är där de har någon form av arbetsplatsträff. Jaha bara att gå hem lagom förnedrad tänkte jag. Ska fan köpa en egenvårdsbok att ha i framtiden för primärvården är ett jävla skämt!

Jag ordinerar åt mig själv idag att vila och se en film, så länge det är liggande i sängen.

Jag ska vara ärlig med er mina (fåtaliga) läsare, Jag hade ställt klockan för att gå till skolan när den ringde stängde jag inte ens av den. Orkade inte ens att göra den lilla saken.
Vad jag ska göra idag är ännu oklart, lite en befrielse att ha en helt ren dag där man inte alls vet vad som väntar. Men ändå vet jag vad som väntar jag ska bara sitta hemma tills jag somnar igen. Kanske går jag med papper och plast till material återvinningen. Kanske det tråkigaste man kan göra. Ändå har jag räknat med att kunna göra det mer sällan i framtiden efter min nya "ingen reklam tack!" klistermärke. Men icket, imorse låg smörjan där ändå. Likt en vulgär utspridd oreda, svepet väcker äcklet inom mig. Största rädslan är att ett brev ska fastna däri och att jag sedan för en betalning påminnelse. Borde vara förbjudet med sådan reklam, de som delar ut den är dessutom ungdomar som arbetar för slavlöner.

Dagens orättvisa var det. Nu ska jag sätta igång här för om jag sitter stilla så blir det aldrig något gjort. I veckan ska jag filma lite det ser jag faktiskt lite fram emot jag har redan en ide till filmen, det blir mycket ångestladdat och äckelvackert...

Jag har lagt Moa, min vän Olle gick nyss. Oron i kroppen är så påtaglig nästan att jag för en gångs skull kan ta på den. Den känns nästan som t-shirten på min svettiga rygg efter att jag tränat. Eller så är den som ett korsdrag i lägenheten. Som om någon just öppnade ett fönster.

Är detta vad min bror kallar för en kris? Jag vet inte längre vad man ska göra. Har alltid varit en vän utav terapi. Faktum är att jag gått i terapi i 5 år. Jag har under den tiden haft 5 olika psykologer och psykoterapeuter.

Gardiner, sluta jag får ångest

Det här är mitt köksfönster. Jag har ett köksfönster och det ligger åt norr. Utsikten är inget speciellt, ibland står jag där och tittar vad som händer i huset på andra sidan gatan, huset är även känt som "slaskhuset" där är det alltid fest; här är jag alltid bitter. Mumlar för mig själv och stryker med mina fingrar genom mustaschen. Att ha egen lägenhet innebär svår ångest, ångest som man endast kan dämpa med att bygga om lägenheten. jag har inte byggt något ännu kanske därför jag mår som jag gör. Projektet i skolan gör mig också illa till mods, jag vill inte göra en film igen, men det är det enda jag gör rätt känns det som.
Om jag gör den nu så kommer det bli en hemskt vacker film för om det är något gott det psykiska illamåendet för med sig så är det skapandet, man har ju kunnat bevisa att de finns samband mellan skapande och låga nivåer av olika substanser i hjärnan.

En vän till mig tror problemet är att jag har varit sjuk nu ett bra tag och att jag inte tränar längre, min kropp saknar de höga nivåerna av endorfin. Hamnat i en svacka kan man säga jag måste bli frisk för att kunna börja om med träningen men efter 3 veckor av förkylning känns det ibland omöjligt. Har gått ner i vikt igen allt jag byggde upp är borta.
Det råder också brist på oxitocin i min kropp kanske är det ett viktigare peptidhormon då det inverkar mer på lusten att stiga upp varje morgon än vad endorfinet gör.

Så fort förkylningen släpper köper jag kort på USM och livet ska få sig en helvänding.

Det är coolt med glasögon...

Jag brukar ofta reta min bror Viktor för att han har glasögon, kanske är det något jag gör ur ett rent må bra över sig själv syfte. Jag har inte glasögon, kommer troligen aldrig behöva det heller. Jag ser inte klok ut i glasögon. Som ni ser så föreställer bilden Jean Claude Van Damme när han var barn och när han är vuxen. Han har glasögon som barn. Någonstans på vägen till hård action hjälte "loosade" han dem. Kanske sa en elak regissör åt honom att göra det.
Till alla med glasögon vill jag därför säga: fortsätt att bära dem stolt. Det finns ju faktiskt coola människor med glasögon. Ett annat exempel var Big L.

Helgen

Som vanligt går helgen i nykterhetens tecken, så det borde vara för de flesta och för det mesta. Fredag åt jag middag hos Marre och hon bjöd på en sallad med varma och kalla ingredienser. Jag gillar matiga sallader, ska börja gör mkt sallad framöver när mina knivar kommer. För då vill man ju skära, hacka, klyfta och tärna. Blev tillfrågad att följa med min bror igår på Pipes, jag undrar om han verkligen menade allvar. Jag har Moa i helgen och det vet han. Ibland är det som om människor runt omkring mig inte ser min papparoll. Som om jag bara är barnvakt åt Moa ibland. Exempel: inför Moa kan en person prata med henne om Henke och inte pappa.
Finns flera familjer där barnen kallar sin mamma eller pappa för deras tilltalsnamn. Vad handlar det om egentligen? Jag vill inte att moa ska kalla mig för Henrik som om jag var en kusin eller något. Jag kallade aldrig min pappa för Jonas, namnet känns faktiskt obekant.
Som om man aldrig riktigt tagit på det. Min mama heter Anna-Lena inte heller ett namn jag sagt. Hon är mamma eller möjligen på senare tid Lilla Hox.
Som jag kanske berättat tidigare så har alla i familjen namn som innehåller "hox", jag heter bara kort och gott Hox. Viktor heter Hoxili, Felix Hoxilimox och Johanna Hoxur.
Moa har inget hox namn ännu, vi funderar fortfarande på det.

Bildtext: Idag lördag var två klasskompisar på besök. Jag bjöd på tårta och kaffe.

Summa: En bra helg tror jag att det blir, och ett fint exempel till er festprissar där ute att de går att ha det bra utan att gå ut vareviga helg!

D.O. double G!

På vägen hem idag stöter jag på denne arme stackare, han strövar vilset omkring. Jag tar och följer honom en bit för att titta om han inte bara sprungit ifrån sin matte/husse.
Ingen syns till, bestämmer mig för att ta med honom hem och ringa polisen.
Ingen har ännu anmält honom försvunnen men jag lämnade en detaljerad beskrivning och namn och telefon nummer. Nu hoppas jag någon hör av sig för han luktar jätte mycket hund.

Kanske är det ödet att jag ska få lite hund upplevelse så jag verkligen bestämmer mig för att inte skaffa någon senare i livet. Men jag ska inte klanka ner på stackaren, han är iaf lydig och snäll. Vad han heter vet jag inte så tills vidare får han heta mbpelle! Det sjuka är att han lyssnar till det, jag tror att hundar lyssnar till vad än man kallar dem för.
Fast jag har aldrig hört någon kalla sin hund för "svinet" t.ex.

Uppdaterar nyhetsförloppet så snart nåt händer, nu är det dödläge, vi stirrar på varandra och tänker nog samma sak nämligen: WTF!

Så kommer nu hösten och man undrar vad man kan vänta sig förutom en lägre temperatur. Men jag ser ändå positiva saker med hösten. En sådan är att man plötsligt kan ha kläder på sig, för mig innebär hösten att skinnjackan åker på. Moa gillar också sin första höst, temperaturen i hennes barnvagn blir högst behaglig och hon sover gott när man är ute och går.

Alltid när vardagen kommer tillbaka som den gör för de flesta nu så börjar man att tänka framåt, helt plötsligt har man skrivit saker i sin allmenacka. Jag skriver sällan ner saker utan har dem oftast i huvudet där skapar jag listor över vad som egentligen är viktigt just nu.
Just nu är nya kock knivar en ganska hög prioritet, det är en investering som kanske många av mina vänner kan få nytta utav. Nya knivar betyder att jag kommer vilja laga mer spännande mat och den måste ju ätas av någon.

Mitt projekt att sortera 40 gig musik har också börjat och jag är inte ens hälften igenom.
Men när det väl blir klart för det blir det så kommer det gå at hitta bland röran.
Redan har min nya dator fått en stor betydelse. Den låg ju tidigare högst upp på listan över vad jag ville köpa. Materialism är hemskt men ack så ljuvligt.

Men jag ska tillägga att ljuvligast utav allt är Moa, världens mysigaste bäbis.

Har hört att många tycker att det är tråkigt att jag inte uppdaterar så ofta och jag kan inte säga annat än att de är bedrövligt. Jag spenderar alldeles för mycket tid på apberget där min dagbok har blivit lite utav en förvaring av olika blogg utkast.
Kanske tycker jag att det jag skriver är för dåligt för att publiceras på en riktig blogg.
Som ni nu ser kommer jag undan med detta inlägg pga Moas varma leende, vem smälter inte utav bäbis leende med två nya tänder i underkäken. Nästan för gulligt, men bara nästan.

Moa är nu snart 6 månader, 6 månader! Hon väger lite över 8 kilo.
Ska försöka uppdatera oftare här och jag ger min lilla krets av läsare nästan ett löfte om det. Har fått min nya MacBook så jag borde ta vara på det, även om det innebär bäbis bilder.

Jag sitter och slö surfar och snubblar över dessa två tvillingar. Visst de ser ju ut att vara vilka tonårstjejer som helst de har en flickgrupp tillsammans och har släppt en skiva och har flera fans. Men en sak gör dem väldigt orginella de spelar vitmakt popmusik. De hyllar hitler och Hess. Alltså vafan! Vem som helst med nåt innanför pannbenet fattar ju att deras föräldrar har hjärntvättat dem sen vaggan. Och det slår mig att alla föräldrar gör ju samma sak mer eller mindre. Jag har nog ärvt nästan alla mina åsikter av mina föräldrar.

Vill gärna höra vad psykologen har att säga om detta. (pik åt viktor)

Man kan ju undra vad nästa sak ska bli. Kanske ett pojkband? Jag har några förslag på namn redan nu: Klaus Barbie Boys eller kanske Neue Junge Auf dem Reich... Det är i allafall en sjuk värld man lever i. Läs hela artikeln om saken här: http://images.google.se/imgres?imgurl=http://www.aftonbladet.se/nyheter/0510/24/NYHETER-24s10-nazitwinsnyy-282_368.jpg&imgrefurl=http://www.aftonbladet.se/vss/nyheter/story/0,2789,718485,00.html&h=492&w=368&sz=23&hl=sv&start=182&tbnid=k3bE8b88f4KUOM:&tbnh=130&tbnw=97&prev=/images%3Fq%3D%2522joakim%2Bottosson%2522%26start%3D180%26gbv%3D2%26ndsp%3D20%26svnum%3D10%26hl%3Dsv%26sa%3DN

Medvetandets utveckling

Skriver för närvarande på ett specialarbete om barnets psykologiska utveckling från att endast ha reflexer till att börja kunna förstå omvärlden. Mycket intressant tyckte jag då jag valde detta ämne, dock har jag fått erfara att jag inte har någon större fallenhet för ämnet. Det är sjukt svårt att få någon rätsida på det hela.

Och vad bilden beträffar kan man se att Moa inte heller är till mycket hjälp, undrar allt vad hon tänker på, om hon kan tänka ännu? Det finns ju inga riktiga bevis för det jag läser heller...

Så efter många veckor fyllda av tvivel, så har jag tagit modet till att se denna film. Och jag måste säga att jag lär minnas den, jag plågar mig nästan igenom halva. Där vänder det sedan och man förstår sedan. Fantastisk bra filmad detta är något för dem som är utledd på det stereotypa i filmer som görs idag, denna film är verkligen en riktigt bra film, men jag varnar dock för den kommer att chocka alla som ser den. Men filmen använder det grova våldet för att skapa en sinnesstämning som gör att när man ser resten av filmen så kan man ta in det på ett helt annat sätt. Filmen är likt memento en film som visar sekvenser och sedan hoppar den till en sekvens som ägde rum innan den man nyligen sett.
Handlingen går alltså baklänges.

Jag kan inte säga det för många gånger: Se inte den här filmen om du inte är en person som klarar av denna typ av film. Den innehåller mycket starka våldsscener.

Jag kommer fundera mycket över denna film framöver försöka få någon insikt i vad det egentligen handlar om. Kanske kan denna film ha lika många tolkningar som det finns människor som ser den, i det fallet lär detta leda till många högljudda diskussioner även i framtiden.


Snabba Fakta:

• Hela filmen är filmad i super 16, som sedan exporterats till super 35.
• De första 30 minuterna har man lagt på ett låg frekvent oljud på 28Hz som nästan inte går att höra, det framkallar illamående och gör att man känner sig yr.
• När filmen hade premiär i Cannes så såg 2400 personer den utav dem lämnade 200 personer salongen.
• Med rädsla för att bli stämplad som homofob återvände regissören Gaspar Noe till bögklubben för att filma en kort scen med en masturberande man.
• Boken som Alex läser i slutet av filmen är "An Experiment With Time" av J.W. Dunne.

Äntligen! Det blev en flicka. Hon föddes 2:a mars klockan 01.12, hon ville ha en egen födelsedag. Hon vägde 4040 gram och var 51 centimeter lång. Förlossningen var det häftigaste jag någonsin varit med om. Sådan kraft och sådan intensivitet har jag aldrig sett förut.
Helt plötsligt efter att huvudet åkt in och ut så kom det ut en liten bebis. Blålila till färgen och först helt tyst sen kommer skriket och sedan upp på mammas mage.
Allt gicknu så väldigt fort och färgen kom bara efter några sekunder ute i världen. Sedan kom moderkakan hel och fin, i detta skede skulle nog känsliga personer ha blivit lätt illamående. Men jag tycker den var vacker (fotade den vid ett senare skede). Sedan fick jag klippa navelsträngen och efter det så var hon sedan en egen individ. Först nu undrar vi vad det är för något som ligger på Josefines bröst. Och vi lyfter och tittar och i förvåning ser vi att det är en tjej.
Det är nu sedan som vi blir lämnade en stund i fred med den lilla flickan. Känslorna väller upp ur mig och tårarna rinner och jag gråter likt ett barn där med mitt nyfödda barn.

Sedan tvättar jag henne och klär henne och virar in henne i en filt och så småningom så dricker hon sin första mjölk. Vi sover sedan alla tre barnet på mammas bröst och jag på golvet. Jag har aldrig varit så trött som då.

Nu har några dagar gått och jag kan bara säga att hon är det bästa som hänt mig. Nu återstår bara att bestämma hennes namn och för mig att skriva på faderskapspapper. Vi tror det är en liten Moa vi fått. De senaste dagarna har farmor, farbröder, morbror, morfar, faster, mormor och morfar igen hälsat på. Hon har många som bryr sig om henne. Och två föräldrar som aldrig varit lyckligare.

Om någon vecka ska gammelfarfar komma och se den lilla. Och i veckan kommer det säkert vara många som vill se henne. Tack alla för era gratulationer, och tack till de som ställt upp och stöttat mig genom allt. Och tack Gud för en frisk och så söt liten flicka.

Tråkigt att vänta...

Jag börjar bli less på att vänta nu. Jag väntar på mitt första barn som är beräknat till 14 februari dvs det är nu fyra dagar över tiden. Jag sitter bara hemma alltid med kläder på, beredd att ta den 2 minuter långa språngmarchen till bilen uppe på bryggargatan. Känns lite som om jag arbetar ett enda långt nattskift som fortsätter även på dagen.

Inte blir det bättre när Josefine ringer bara för att säga att hon ser på skidåkningen. Man tror varje gång att nu är det dags. Jag är lugn jag har läst en massa och känner mig redo. Jag har frågat min mamma om precis allt vad jag kunnat komma att tänka på. Jag vet till och med vilka som jobbar på bb och förlossningen denna helg. Det verkar inte bli idag heller.

Om han/hon inte kommer ikväll eller inatt så dröjer det säkerligen tills på onsdag, tre nätter till av dålig sömn och fullständig beredskap. Jag hoppas att det kommer nåt snart för den här bloggen känns väldigt innehållslös utan bebis bilder och stolta leenden på nyblivna föräldrars ansikten.

Jag håller er uppdaterade.

Så var man igång

Efter att ha skrivit lite på skoj så vill jag nu försöka fastna i detta bloggträsk.
Så småningom kanske en del intressanta ämnen kommer upp, då mitt liv är ganska händelserikt.
Resultat från mina squash matcher kommer ni kunna följa t.ex. och det lär säkert komma en och annan bild.

Imorgon hoppas jag kunna tillföra mer till denna i dagsläget törftiga blogg...