Gardiner, sluta jag får ångest

Det här är mitt köksfönster. Jag har ett köksfönster och det ligger åt norr. Utsikten är inget speciellt, ibland står jag där och tittar vad som händer i huset på andra sidan gatan, huset är även känt som "slaskhuset" där är det alltid fest; här är jag alltid bitter. Mumlar för mig själv och stryker med mina fingrar genom mustaschen. Att ha egen lägenhet innebär svår ångest, ångest som man endast kan dämpa med att bygga om lägenheten. jag har inte byggt något ännu kanske därför jag mår som jag gör. Projektet i skolan gör mig också illa till mods, jag vill inte göra en film igen, men det är det enda jag gör rätt känns det som.
Om jag gör den nu så kommer det bli en hemskt vacker film för om det är något gott det psykiska illamåendet för med sig så är det skapandet, man har ju kunnat bevisa att de finns samband mellan skapande och låga nivåer av olika substanser i hjärnan.

En vän till mig tror problemet är att jag har varit sjuk nu ett bra tag och att jag inte tränar längre, min kropp saknar de höga nivåerna av endorfin. Hamnat i en svacka kan man säga jag måste bli frisk för att kunna börja om med träningen men efter 3 veckor av förkylning känns det ibland omöjligt. Har gått ner i vikt igen allt jag byggde upp är borta.
Det råder också brist på oxitocin i min kropp kanske är det ett viktigare peptidhormon då det inverkar mer på lusten att stiga upp varje morgon än vad endorfinet gör.

Så fort förkylningen släpper köper jag kort på USM och livet ska få sig en helvänding.