Steady my soul and ease my worry

Ska vara tacksam för att jag har vänner som Daniel och Emma, ikväll fick vi äta middag och leka tillsammans med deras son Ebbe som är lika gammal som Moa. För en stund så saknas inget, barnen leker med varandra och vi "jammar" på olika trummor i vardagsrummet.
Jag får upptäcka att jag borde öva mer takt övningar för min trum fills sitter inte där de ska.

Army of TWO (ibland en)

Härom kvällen varvade vi det mycket omtalade spelet Army of TWO min bror Viktor och jag.
Spelet i sig är en riktig besvikelse då jag hade större förhoppningar. Man spelar två i splitscreen och samarbetar för att klara av uppdragen, vissa element är helt onödiga som att man ska trycka på en knapp samtidigt. Yeeeaäääj teamwork, eller inte. Däremot är skottstriderna med massa fiender riktigt roliga när samarbetet och kommunikationen funkar.
Men vapnen är helt obalanserade och vissa funkar bra men andra är en ren besvikelse.

Så sammanfattat: Vänta och köp timesplitters istället och om ni så envisas med att spela Army of TWO med sina värdelösa sega menyer och ständiga ursinnes utbrott över hur kameran rör sig åt fel håll när man står vid ett hörn, men se till att du går ut i strid med nån som pallar att du kallar honom/henne för jävla idiot ungefär var femte minut.

Bildtext: Som ni ser är mina Photoshop ® skillz inte att leka med. Mig själv orkade jag inte klippa in men jag är ju såklart den breda snubben.

Vad vore man utan sina vänner?

I tider av ängslan och förtvivlan det är då ni träder fram och helt utan att fråga finns ni bara där.
Joakim kom till mig igår och han hade köpt 3 st. grandiosa. Vilken kompis han är.
En sådan vän man vet att man troligen kommer behålla för livet.

Vi såg Paranoid Park tillsammans med Viktor, filmen var under min förväntan tyvärr men ändå så är en del utav utfyllnads fotot väldigt välgjort. Dialogerna däremot är under all kritik. Lite hafsigt skrivna och väldigt dåligt regisserade. Undrar hur de tänkte egentligen?

I veckan ska jag och Moa och titta på konst på bildmuseet, jag har alltid haft det lätt för mig att ta in sådant när man själv är lite lagomt nedstämd.
Moa är också en riktig liten pärla svårt att känna sig ensam med en sådan mysig liten unge.
Hon sover nästan alltid i min säng, jag vet kanske inte så bra i framtiden. Men lika bra att passa på medans hon är så liten och mysig...

Moas shout out till den förlorade fastern

På faster Johannas begäran kommer här ett urval av bilder på Moa. Som ni säkert ser syns även hennes far och hennes farbror på några bilder och det beror på att "fulfilret" inte var påslaget.
Håll för den delen av bilden istället och njut av cuteoverload.


Det är inte bara moa som saknar Johanna, utan nu börjar även jag sakna henne. Ja ni ser ju själva. Jag och viktor äter Rocky road till middag.

Back and forth...

Såg en väldigt konstig film med min bror idag, all dialog var som tagen ur den vansinnigaste utav hjärnor men ändå på något sätt intressant. Filmen heter "You, me and everyone we know" och innehåller ett antal udda karaktärer. Jag gillar nog mest en kosntnär i filmen som sysslar med gipsskulpturer av vardagliga ting, chefen för museet säger åh va verkligt den här hamburger papperet ser ut, ja men de är ett äkta papper säger han då.

Om jag var konstnär så skulle jag nog syssla med sådan konst, irritera folk och vara lat och en idiot.

Mååånga vuxenpoäng!

Jaha så har man blivit ett år äldre, och vad fick jag? Jag bad om att få pengar till en ny servis och de fick jag, pungade upp lite själv också men de vare värt nu är den min. Inspiration var dessutom så vänliga att packa med 4 extra assietter snällt tycker jag.
Jag betalade 6 kaffegods, 6 djupa tallrikar, 6 flata tallrikar och så 6 assietter. Jag ska senare vid tillfälle köpa en stor skål ur samma serie. Nu ska jag bara klura på vad för 3 rätters man ska laga till helgen.

Självförsvar?

Om man vill spåra ur lite i helgen så är ju detta de bästa tipsen.
Roligast är när han typ sjunger: "Don´t you ever do this"
HAAaHAHAHAHA!

Ja så var man ännu ett år äldre. 23 är ingen speciell ålder nu kommer jag in nästan överallt på krogen men för en som sällan går ut så är ju det föga intressant. Uppvaktningen har varit väldigt bra. Nu sover Moa och jag är ensam igen, ensamheten är svår vissa gånger, ikväll är en sådan gång. men jag erkänner det nästan inte ens för mig själv.
Istället har jag på mig ett par mycket trevliga sennheiser lurar och lyssnar igenom all elektronisk musik jag har. Det är vad jag behöver nu, en stor dos elektronisk musik full utav små stegrande ljud som sedan exploderar i massiva mattor utav ljud. Om jag hade en stereo så vore nog musiken ganska bra för att testa registret. Elektronisk musik och orgel ska tydligen vara jobbigt att spela för en bra stereo. Jag har planerat att lägga mycket pengar snart på en ny stereo, jag är troligen galen men musik är nog något slags bränsle för min själ.

I sommar vill mina bröder att vi ska fara på sensation white, jag vet inte hur de blir med det; jag menar om jag far dit så måste jag ju "E:a" hela tiden. Min favorit DJ ska inte spela där heller, troligen kanske han aldrig kommer spela, men när jag är ute på dansgolvet på klubbarna som spelar elektronisk musik så blundar jag ofta och låtsas att han står där uppe och spelar. Mixin it liksom... Solbränd, rippad
och med sjukt coola solglasögon.