Zorngottes

Äntligen! Det blev en flicka. Hon föddes 2:a mars klockan 01.12, hon ville ha en egen födelsedag. Hon vägde 4040 gram och var 51 centimeter lång. Förlossningen var det häftigaste jag någonsin varit med om. Sådan kraft och sådan intensivitet har jag aldrig sett förut.
Helt plötsligt efter att huvudet åkt in och ut så kom det ut en liten bebis. Blålila till färgen och först helt tyst sen kommer skriket och sedan upp på mammas mage.
Allt gicknu så väldigt fort och färgen kom bara efter några sekunder ute i världen. Sedan kom moderkakan hel och fin, i detta skede skulle nog känsliga personer ha blivit lätt illamående. Men jag tycker den var vacker (fotade den vid ett senare skede). Sedan fick jag klippa navelsträngen och efter det så var hon sedan en egen individ. Först nu undrar vi vad det är för något som ligger på Josefines bröst. Och vi lyfter och tittar och i förvåning ser vi att det är en tjej.
Det är nu sedan som vi blir lämnade en stund i fred med den lilla flickan. Känslorna väller upp ur mig och tårarna rinner och jag gråter likt ett barn där med mitt nyfödda barn.

Sedan tvättar jag henne och klär henne och virar in henne i en filt och så småningom så dricker hon sin första mjölk. Vi sover sedan alla tre barnet på mammas bröst och jag på golvet. Jag har aldrig varit så trött som då.

Nu har några dagar gått och jag kan bara säga att hon är det bästa som hänt mig. Nu återstår bara att bestämma hennes namn och för mig att skriva på faderskapspapper. Vi tror det är en liten Moa vi fått. De senaste dagarna har farmor, farbröder, morbror, morfar, faster, mormor och morfar igen hälsat på. Hon har många som bryr sig om henne. Och två föräldrar som aldrig varit lyckligare.

Om någon vecka ska gammelfarfar komma och se den lilla. Och i veckan kommer det säkert vara många som vill se henne. Tack alla för era gratulationer, och tack till de som ställt upp och stöttat mig genom allt. Och tack Gud för en frisk och så söt liten flicka.