Jag har lagt Moa, min vän Olle gick nyss. Oron i kroppen är så påtaglig nästan att jag för en gångs skull kan ta på den. Den känns nästan som t-shirten på min svettiga rygg efter att jag tränat. Eller så är den som ett korsdrag i lägenheten. Som om någon just öppnade ett fönster.

Är detta vad min bror kallar för en kris? Jag vet inte längre vad man ska göra. Har alltid varit en vän utav terapi. Faktum är att jag gått i terapi i 5 år. Jag har under den tiden haft 5 olika psykologer och psykoterapeuter.

Gardiner, sluta jag får ångest

Det här är mitt köksfönster. Jag har ett köksfönster och det ligger åt norr. Utsikten är inget speciellt, ibland står jag där och tittar vad som händer i huset på andra sidan gatan, huset är även känt som "slaskhuset" där är det alltid fest; här är jag alltid bitter. Mumlar för mig själv och stryker med mina fingrar genom mustaschen. Att ha egen lägenhet innebär svår ångest, ångest som man endast kan dämpa med att bygga om lägenheten. jag har inte byggt något ännu kanske därför jag mår som jag gör. Projektet i skolan gör mig också illa till mods, jag vill inte göra en film igen, men det är det enda jag gör rätt känns det som.
Om jag gör den nu så kommer det bli en hemskt vacker film för om det är något gott det psykiska illamåendet för med sig så är det skapandet, man har ju kunnat bevisa att de finns samband mellan skapande och låga nivåer av olika substanser i hjärnan.

En vän till mig tror problemet är att jag har varit sjuk nu ett bra tag och att jag inte tränar längre, min kropp saknar de höga nivåerna av endorfin. Hamnat i en svacka kan man säga jag måste bli frisk för att kunna börja om med träningen men efter 3 veckor av förkylning känns det ibland omöjligt. Har gått ner i vikt igen allt jag byggde upp är borta.
Det råder också brist på oxitocin i min kropp kanske är det ett viktigare peptidhormon då det inverkar mer på lusten att stiga upp varje morgon än vad endorfinet gör.

Så fort förkylningen släpper köper jag kort på USM och livet ska få sig en helvänding.

Det är coolt med glasögon...

Jag brukar ofta reta min bror Viktor för att han har glasögon, kanske är det något jag gör ur ett rent må bra över sig själv syfte. Jag har inte glasögon, kommer troligen aldrig behöva det heller. Jag ser inte klok ut i glasögon. Som ni ser så föreställer bilden Jean Claude Van Damme när han var barn och när han är vuxen. Han har glasögon som barn. Någonstans på vägen till hård action hjälte "loosade" han dem. Kanske sa en elak regissör åt honom att göra det.
Till alla med glasögon vill jag därför säga: fortsätt att bära dem stolt. Det finns ju faktiskt coola människor med glasögon. Ett annat exempel var Big L.

Helgen

Som vanligt går helgen i nykterhetens tecken, så det borde vara för de flesta och för det mesta. Fredag åt jag middag hos Marre och hon bjöd på en sallad med varma och kalla ingredienser. Jag gillar matiga sallader, ska börja gör mkt sallad framöver när mina knivar kommer. För då vill man ju skära, hacka, klyfta och tärna. Blev tillfrågad att följa med min bror igår på Pipes, jag undrar om han verkligen menade allvar. Jag har Moa i helgen och det vet han. Ibland är det som om människor runt omkring mig inte ser min papparoll. Som om jag bara är barnvakt åt Moa ibland. Exempel: inför Moa kan en person prata med henne om Henke och inte pappa.
Finns flera familjer där barnen kallar sin mamma eller pappa för deras tilltalsnamn. Vad handlar det om egentligen? Jag vill inte att moa ska kalla mig för Henrik som om jag var en kusin eller något. Jag kallade aldrig min pappa för Jonas, namnet känns faktiskt obekant.
Som om man aldrig riktigt tagit på det. Min mama heter Anna-Lena inte heller ett namn jag sagt. Hon är mamma eller möjligen på senare tid Lilla Hox.
Som jag kanske berättat tidigare så har alla i familjen namn som innehåller "hox", jag heter bara kort och gott Hox. Viktor heter Hoxili, Felix Hoxilimox och Johanna Hoxur.
Moa har inget hox namn ännu, vi funderar fortfarande på det.

Bildtext: Idag lördag var två klasskompisar på besök. Jag bjöd på tårta och kaffe.

Summa: En bra helg tror jag att det blir, och ett fint exempel till er festprissar där ute att de går att ha det bra utan att gå ut vareviga helg!

D.O. double G!

På vägen hem idag stöter jag på denne arme stackare, han strövar vilset omkring. Jag tar och följer honom en bit för att titta om han inte bara sprungit ifrån sin matte/husse.
Ingen syns till, bestämmer mig för att ta med honom hem och ringa polisen.
Ingen har ännu anmält honom försvunnen men jag lämnade en detaljerad beskrivning och namn och telefon nummer. Nu hoppas jag någon hör av sig för han luktar jätte mycket hund.

Kanske är det ödet att jag ska få lite hund upplevelse så jag verkligen bestämmer mig för att inte skaffa någon senare i livet. Men jag ska inte klanka ner på stackaren, han är iaf lydig och snäll. Vad han heter vet jag inte så tills vidare får han heta mbpelle! Det sjuka är att han lyssnar till det, jag tror att hundar lyssnar till vad än man kallar dem för.
Fast jag har aldrig hört någon kalla sin hund för "svinet" t.ex.

Uppdaterar nyhetsförloppet så snart nåt händer, nu är det dödläge, vi stirrar på varandra och tänker nog samma sak nämligen: WTF!

Så kommer nu hösten och man undrar vad man kan vänta sig förutom en lägre temperatur. Men jag ser ändå positiva saker med hösten. En sådan är att man plötsligt kan ha kläder på sig, för mig innebär hösten att skinnjackan åker på. Moa gillar också sin första höst, temperaturen i hennes barnvagn blir högst behaglig och hon sover gott när man är ute och går.

Alltid när vardagen kommer tillbaka som den gör för de flesta nu så börjar man att tänka framåt, helt plötsligt har man skrivit saker i sin allmenacka. Jag skriver sällan ner saker utan har dem oftast i huvudet där skapar jag listor över vad som egentligen är viktigt just nu.
Just nu är nya kock knivar en ganska hög prioritet, det är en investering som kanske många av mina vänner kan få nytta utav. Nya knivar betyder att jag kommer vilja laga mer spännande mat och den måste ju ätas av någon.

Mitt projekt att sortera 40 gig musik har också börjat och jag är inte ens hälften igenom.
Men när det väl blir klart för det blir det så kommer det gå at hitta bland röran.
Redan har min nya dator fått en stor betydelse. Den låg ju tidigare högst upp på listan över vad jag ville köpa. Materialism är hemskt men ack så ljuvligt.

Men jag ska tillägga att ljuvligast utav allt är Moa, världens mysigaste bäbis.