Tråkigt att vänta...

Jag börjar bli less på att vänta nu. Jag väntar på mitt första barn som är beräknat till 14 februari dvs det är nu fyra dagar över tiden. Jag sitter bara hemma alltid med kläder på, beredd att ta den 2 minuter långa språngmarchen till bilen uppe på bryggargatan. Känns lite som om jag arbetar ett enda långt nattskift som fortsätter även på dagen.

Inte blir det bättre när Josefine ringer bara för att säga att hon ser på skidåkningen. Man tror varje gång att nu är det dags. Jag är lugn jag har läst en massa och känner mig redo. Jag har frågat min mamma om precis allt vad jag kunnat komma att tänka på. Jag vet till och med vilka som jobbar på bb och förlossningen denna helg. Det verkar inte bli idag heller.

Om han/hon inte kommer ikväll eller inatt så dröjer det säkerligen tills på onsdag, tre nätter till av dålig sömn och fullständig beredskap. Jag hoppas att det kommer nåt snart för den här bloggen känns väldigt innehållslös utan bebis bilder och stolta leenden på nyblivna föräldrars ansikten.

Jag håller er uppdaterade.

Så var man igång

Efter att ha skrivit lite på skoj så vill jag nu försöka fastna i detta bloggträsk.
Så småningom kanske en del intressanta ämnen kommer upp, då mitt liv är ganska händelserikt.
Resultat från mina squash matcher kommer ni kunna följa t.ex. och det lär säkert komma en och annan bild.

Imorgon hoppas jag kunna tillföra mer till denna i dagsläget törftiga blogg...