Så efter många veckor fyllda av tvivel, så har jag tagit modet till att se denna film. Och jag måste säga att jag lär minnas den, jag plågar mig nästan igenom halva. Där vänder det sedan och man förstår sedan. Fantastisk bra filmad detta är något för dem som är utledd på det stereotypa i filmer som görs idag, denna film är verkligen en riktigt bra film, men jag varnar dock för den kommer att chocka alla som ser den. Men filmen använder det grova våldet för att skapa en sinnesstämning som gör att när man ser resten av filmen så kan man ta in det på ett helt annat sätt. Filmen är likt memento en film som visar sekvenser och sedan hoppar den till en sekvens som ägde rum innan den man nyligen sett.
Handlingen går alltså baklänges.

Jag kan inte säga det för många gånger: Se inte den här filmen om du inte är en person som klarar av denna typ av film. Den innehåller mycket starka våldsscener.

Jag kommer fundera mycket över denna film framöver försöka få någon insikt i vad det egentligen handlar om. Kanske kan denna film ha lika många tolkningar som det finns människor som ser den, i det fallet lär detta leda till många högljudda diskussioner även i framtiden.


Snabba Fakta:

• Hela filmen är filmad i super 16, som sedan exporterats till super 35.
• De första 30 minuterna har man lagt på ett låg frekvent oljud på 28Hz som nästan inte går att höra, det framkallar illamående och gör att man känner sig yr.
• När filmen hade premiär i Cannes så såg 2400 personer den utav dem lämnade 200 personer salongen.
• Med rädsla för att bli stämplad som homofob återvände regissören Gaspar Noe till bögklubben för att filma en kort scen med en masturberande man.
• Boken som Alex läser i slutet av filmen är "An Experiment With Time" av J.W. Dunne.

Äntligen! Det blev en flicka. Hon föddes 2:a mars klockan 01.12, hon ville ha en egen födelsedag. Hon vägde 4040 gram och var 51 centimeter lång. Förlossningen var det häftigaste jag någonsin varit med om. Sådan kraft och sådan intensivitet har jag aldrig sett förut.
Helt plötsligt efter att huvudet åkt in och ut så kom det ut en liten bebis. Blålila till färgen och först helt tyst sen kommer skriket och sedan upp på mammas mage.
Allt gicknu så väldigt fort och färgen kom bara efter några sekunder ute i världen. Sedan kom moderkakan hel och fin, i detta skede skulle nog känsliga personer ha blivit lätt illamående. Men jag tycker den var vacker (fotade den vid ett senare skede). Sedan fick jag klippa navelsträngen och efter det så var hon sedan en egen individ. Först nu undrar vi vad det är för något som ligger på Josefines bröst. Och vi lyfter och tittar och i förvåning ser vi att det är en tjej.
Det är nu sedan som vi blir lämnade en stund i fred med den lilla flickan. Känslorna väller upp ur mig och tårarna rinner och jag gråter likt ett barn där med mitt nyfödda barn.

Sedan tvättar jag henne och klär henne och virar in henne i en filt och så småningom så dricker hon sin första mjölk. Vi sover sedan alla tre barnet på mammas bröst och jag på golvet. Jag har aldrig varit så trött som då.

Nu har några dagar gått och jag kan bara säga att hon är det bästa som hänt mig. Nu återstår bara att bestämma hennes namn och för mig att skriva på faderskapspapper. Vi tror det är en liten Moa vi fått. De senaste dagarna har farmor, farbröder, morbror, morfar, faster, mormor och morfar igen hälsat på. Hon har många som bryr sig om henne. Och två föräldrar som aldrig varit lyckligare.

Om någon vecka ska gammelfarfar komma och se den lilla. Och i veckan kommer det säkert vara många som vill se henne. Tack alla för era gratulationer, och tack till de som ställt upp och stöttat mig genom allt. Och tack Gud för en frisk och så söt liten flicka.