Går och lägger mig vid halv tolv och hinner knappt somna förrän jag väcks utav det omisskännliga ljudet av en mage som tömmer sitt innehåll. Hela sängen ner spydd så jag tar Moa som är helt nyvaken och rädd och duschar av henne. Lugnar henne och lägger henne sedan i nybäddad säng. Hon somnar om men det dröjer knappt en timma förrän proceduren upprepas. Nu tar jag mitt förnuft till fånga och jag bäddar med massa handdukar och papper där moa ska ligga. Under natten spyr Moa säkert 10-15 gånger helt vansinnigt. På morgonen är jag helt slut och då ska hon upp som vanligt och leka de slutar med att hon kräks igen och jag får tvinga henne att ligga i sängen. Moa somnar igen vid 11 och sover sedan fram tills 15 utan att kräkas.
Joakim kommer förbi med blåbärssoppa, cola och grandiosa, härmed utnämns han till min vardagshjälte för att han alltid ställer upp med inslag av grandiosa.
Sakta men säkert kommer den gamla Moa tillbaka och fram emot kvällen äter hon vanlig mat och dricker Cola till det. Coca Cola är inget som hör till vanligheterna när Moa är med, hon har ett sjätte sinne för vad som är gott men cola hör inte till det jag vill ge henne.
Idag är hon precis som vanligt och vi ser fram emot farmors efterlängtade mat ikväll.
Sensmoral:
Man lär sig uppskatta de små stunderna av lycka och hälsa när man emellanåt får uppleva det totala kaoset. Detta kan ju inte betyda att man skall söka sitt egna lidande för att kunna uppskatta de små korn av lycka man har i sitt eländiga liv. Det kanske räcker med att ha ett tråkigt jobb så uppskattar man att komma hem sedan?
Man lär sig
