Motgång...

Less som fan på allt vad pappers arbete heter, känner en ständig förbittring mot hela jävla systemet. Fick behålla min SGI tack vare min handledare på försäkringskassan. Men vad hjälper de när man inte ens får nog till mat och hyra, förut när jag tog studielån låg jag på existens minimum enligt min lånehandläggare på banken. Nu är jag under det beloppet.

Jag trivs med pappaledigheten men de ger fasen inga pengar, helt sjukt är det.
Och pengar gör ju ingen lycklig brukar man säga men jag är då fan så mkt olyckligare när jag inte har dem. Blir till att arbeta svart för mig nu. Om inte systemet vill gynna mig så tänker jag inte gynna det heller...

Bildtext: vad gäller bilden så är det ultranationalisten Vladimir Zjirinovskij, vad har han med detta att göra undrar ni? Inte ett jävla dugg, jag tycker bara han ser skön ut...

Så var man ännu en gång själv. Joakim flytta idag, vi fikade på WAYNES som för att avrunda den månad som gått. Det har funkat bra, Joakim är nog den enda jag kan tänka mig bo tillsammans med just nu. När man provar på detta så räds jag den dagen (om den ens kommer att komma) då man har träffat någon, och man vill ta det till nästa steg. Jag har många konstiga ritualer för mig här hemma och somliga har rubbats men nu är det åter till ordningen.

Jag har fortfarande Moa kvar så ensamt eller lugnt blir det knappast.
Jag räknar med att hon kommer bo hemma tills hon är 19-20 det är alltså 2027.
Och enligt en beräkning jag gjorde häromdan så dör jag Söndag den 5:e November 2034.
Sju år av ensamhet kan jag nog klara av...