Som ett slag i "fejjan"

Jag fick just veta att jag skrivit på ett kontrakt som gör att facebook äger allt jag skriver och alla mina bilder. Det känns ju helt jävla absurt nu när man tänker efter. Kan man verkligen binda sig till nåt så genom att kryssa i en liten checkbox. Facebook´s avtal som ska vara 13 sidor långt skulle jag vilja jämföra med det avtal som Faust fick skriva på med Mefistofeles. Detta är verklighetens sälja sin själ, djävulen finns alltså.
Extra säker kan vi vara nu när microsoft pumpar in pengar i Facebook.

God help us all!

Läs mer: http://www.expressen.se/nyheter/1.808398/facebook-ar-inte-gratis

Apple våldtar mig återigen!

Jag har varit med ganska länge inom macintosh. Jag lärde känna datorer först på en Macintosh classic. Några utav de bästa dataspelen jag någonsin spelat har jag spelat på en sådan maskin.
Därefter har min familj haft G3 och slutligen G4. Nu har jag köpt min första egna mac för ungefär samma summa som man köper en begagnad bil för.
Problemet är att jag ständigt känner mig våldtagen utav apple. För att storleken på macbooken är så liten som den är vart apple tvungen att konstruera en egen DVI port, såkallad miniDVI.
För att använda en annan skärm så som tv eller en dataprojektor måste man alltså ha en adapter. Den kostar 245 spänn och är plastig som fasen ser ut att ha kostat 2 spänn att tillverka. Den följer inte med i köpet. Det är första våldtäkten. Jag har varit nöjd genom åren med macarnas driftsäkerhet. Men på senare år har apple allt mer börjat likna microsoft med sina kopieringssäkerhets fasoner. Jag talar om DVD-spelaren i min macbook som är hör och häpna inte regionsfri, det sitter en mjukvara på den som gör att man kan bestämma region 5 ggr sedan är den låst till det man väljer sist. Man kan låsa upp den fyra ggr hos en återförsäljare. Vafan är de för jävla sätt??!!! Man köper en dator som kostar dubbelt så mkt som konkurrentens och vad får man för de? Bara att böja sig fram och tacka och ta emot.

Är så jävla besviken!

Sitter och filar på mitt specialarbete om Tom Waits, känner mig kluven för jag vill ena sidan album för album förklara vad som hände i hans liv när albumet gavs ut. Och andra sidan vill jag bara avbilda atmosfärerna låt för låt. Det gömmer sig en otrolig berättarteknik i hans texter. Texterna är oerhört välskrivna och det finns alltid en Waits låt för vilken dag man än går igenom. Idag är den låten lost In the Harbour.

Det är för mycket just nu och mina förväntningar på mig själv är alldeles för stora. Visade upp en arbetskopia av videokonstverket jag gör just nu. Det är en smutsig skildring av mänskligt lidande. Kanske är jag lite inspirerad utav Herzogs natursyn och Roy Anderssons människosyn.
Det är som om ingen kan relatera, någon borde ju försöka att ta till sig det. Man har ju trots allt valt konstgruppen utav ett eget intresse eller visste man kanske inte bättre?
Det är svidande kritik jag nu spyr ur mig. Men jag bryr mig inte heller, filmen är inte ens hälften så provokativ som jag velat.
Det finns mycket lite äckel, alldeles för lite, ingen panik, har inte lyckats fånga känslan utav att revbenen i bröstkorgen ska kollapsa. Jag har misslyckats.

Sjukdomen

Jag har en sjukdom, jag vet inte vad det är eller om det är flera sjukdomar. Har haft förkylningssymtom i mer än en vecka. Till en början var hostan värst den gjorde att jag sov dåligt. Fick host medicin för den och blev bättre efter det. i morse när jag klev upp hade jag yrsel. Inte lite heller de var knappt att jag kunde stå på benen. Aldrig har jag upplevt något sådant tidigare. Så jag bestämde mig för att träffa en läkare eller åtminstone någon som kan lyssna med stetoskop osv. Få valuta för pengarna om man säger så. Efter att vilat ett par timmar begav jag mig på vingliga ben till vårdcentralen. Väl där får jag höra att ingen är där de har någon form av arbetsplatsträff. Jaha bara att gå hem lagom förnedrad tänkte jag. Ska fan köpa en egenvårdsbok att ha i framtiden för primärvården är ett jävla skämt!

Jag ordinerar åt mig själv idag att vila och se en film, så länge det är liggande i sängen.

Jag ska vara ärlig med er mina (fåtaliga) läsare, Jag hade ställt klockan för att gå till skolan när den ringde stängde jag inte ens av den. Orkade inte ens att göra den lilla saken.
Vad jag ska göra idag är ännu oklart, lite en befrielse att ha en helt ren dag där man inte alls vet vad som väntar. Men ändå vet jag vad som väntar jag ska bara sitta hemma tills jag somnar igen. Kanske går jag med papper och plast till material återvinningen. Kanske det tråkigaste man kan göra. Ändå har jag räknat med att kunna göra det mer sällan i framtiden efter min nya "ingen reklam tack!" klistermärke. Men icket, imorse låg smörjan där ändå. Likt en vulgär utspridd oreda, svepet väcker äcklet inom mig. Största rädslan är att ett brev ska fastna däri och att jag sedan för en betalning påminnelse. Borde vara förbjudet med sådan reklam, de som delar ut den är dessutom ungdomar som arbetar för slavlöner.

Dagens orättvisa var det. Nu ska jag sätta igång här för om jag sitter stilla så blir det aldrig något gjort. I veckan ska jag filma lite det ser jag faktiskt lite fram emot jag har redan en ide till filmen, det blir mycket ångestladdat och äckelvackert...