Vad vore man utan sina vänner?

I tider av ängslan och förtvivlan det är då ni träder fram och helt utan att fråga finns ni bara där.
Joakim kom till mig igår och han hade köpt 3 st. grandiosa. Vilken kompis han är.
En sådan vän man vet att man troligen kommer behålla för livet.

Vi såg Paranoid Park tillsammans med Viktor, filmen var under min förväntan tyvärr men ändå så är en del utav utfyllnads fotot väldigt välgjort. Dialogerna däremot är under all kritik. Lite hafsigt skrivna och väldigt dåligt regisserade. Undrar hur de tänkte egentligen?

I veckan ska jag och Moa och titta på konst på bildmuseet, jag har alltid haft det lätt för mig att ta in sådant när man själv är lite lagomt nedstämd.
Moa är också en riktig liten pärla svårt att känna sig ensam med en sådan mysig liten unge.
Hon sover nästan alltid i min säng, jag vet kanske inte så bra i framtiden. Men lika bra att passa på medans hon är så liten och mysig...