Såg en väldigt konstig film med min bror idag, all dialog var som tagen ur den vansinnigaste utav hjärnor men ändå på något sätt intressant. Filmen heter "You, me and everyone we know" och innehåller ett antal udda karaktärer. Jag gillar nog mest en kosntnär i filmen som sysslar med gipsskulpturer av vardagliga ting, chefen för museet säger åh va verkligt den här hamburger papperet ser ut, ja men de är ett äkta papper säger han då.Om jag var konstnär så skulle jag nog syssla med sådan konst, irritera folk och vara lat och en idiot.
1 comment:
Henke, jag tror att provokation är alldeles för lättköpt för dig. Du är tillräckligt egen för att kunna bli en intressant konstnär: idéen om den där DJ'n är outtröttligt kul, (även om den aldrig skulle kunna roa allmänheten i samma grad som den roar oss) och liknande idéer borde du verkställa. DJ-idén är ett bra uppslag och helt oförarglig.
Provokation är resultatet av en konstnärs leda, humorlöshet och aggression. Skulle du ge dig ut för att provocera skulle du antagligen ba göra bort dig.
Och det vet Herr Lachenspiel.
P S
Apropå just DJ-idén så är de utflippade variationerna på temat mindre roliga (just för att de saknar trovärdighet), men det är klart nyttigt att pröva sig fram.
Post a Comment